Aquam Affert

kan alla jävla cp:n som verkar husera här bara lägga ner?! nästa människa som börjar lägga anonyma jävla kommentarer om att jag är "emo" och att jag borde dö ska jag fan spåra upp och spöa så jävla mycket att människan får inta föda genom ett jävla sugrör tills människan dör! Är ni så jävla korkade?! Jag får fan ditt ip nummer varenda gång du kommenterar och jag ska fan spåra dig, fast du sitter på ett jävla bibliotek.

Jag har inte berättat det i bloggen innan men jag är en utbildad jävla datatekniker, vet du hur jävla enkelt det är för mig att spåra er? 

Och nu vänder jag mig till dig du din fega jävla fitta som sitter på Vetlanda bibliotek och lämnar en massa störda kommentarer. Ge mig två timmar och sen ringer jag dig. Jag varnade er innan, nu är det fan allvar. 

Jag är så jävla förbannad nu. jag skriver om min döda bästa vän och du skriver att hon förtjänar det. Fyfan!! Sånna som du har en allvarlig psykisk jävla störning. 

Nu räknar jag ner, och jag kommer att ringa dig om två timmar. Och härmed varnar jag er igen, det kommer att bli konsekvenser av hat här. detta är min jävla blogg, och det borde ni förstå!

Nu tar jag paus på obestämd tid, vill bara spy på er!!!

Har varit lite borta härifrån, rätt skönt. hittade precis statistiken här på bloggen, ni är rätt många som läser. väldigt få som kommenterar dock. det gör mig lite paranoid att veta att så många kan läsa om mitt innersta, mina tankar. men men, jag kan ju alltid lägga ner denna. det löser sig.

Idag är det söndag morgon, jag har tillbringat helgen med fina vänner. haft ständigt sällskap av mina minnen. besökt systrami. jag kan inte förstå att hon finns där under. under alla lager av kall frost skadad jord. kan inte tänka mig att alla hennes tänkar är döda. att hennes skratt är borta. 

Jag försökte rädda dig. gud ska veta att jag försökte. jag hade kunnat fortsätta hela mitt liv med att rädda dig. prata, skratta, hjärt- o lungräddning. ambulanser med sirener, allt slutar med en spruta i armen. starka armar. sedan smyger sig dimman in i mitt sinne. alla rationella tankar, allt intellekt försvinner.

minns dina ögon, dom jagar mig om natten. ställer frågor jag inte kan svara på. de frågar mig hur jag mår. alla frågar mig hur jag mår. Jag vet inte hur jag mår. jag lever i dimman, vad är det ni inte förstår?

folk säger att jag är stark som lever efter allt detta. min psykolog säger att jag borde ha varit död för länge sen. men ändå lever jag. vad är detta för liv? vad är detta för jävla liv jag lever?

Alla droger, alla slag, döda systrar, skithög som försökt äga mig, all denna jävla skit har jag överlevt. till vilken jävla nytta? nu sitter jag här, jag har pengar, jag har min examen, min pojkvän som jag älskar. men vad är meningen? meningen med att leva när jag bara lever i dimma med minnen som förföljer mig? 

Jag förstår inte.

älskade syster, min fina systrami.
Denna kvällen saknar jag dig med mitt nya armband i säkert förvar. 
saknar dig och ditt skratt. fina porlande skrattet. försöker minnas det istället för döda blå ögon under rött vatten. vill inte minnas hjärt- och lungräddning. ambulansmannen försöker bända bort mig. jag är stark och håller mig kvar. 
du kunde inte vara borta. Kallt klinkergolv mot blåslagna knän. en röst långt borta som säger att hon är borta. vägrar tro dem. de ljuger, lögnare! Vet att hon finns där inne, varför kommer hon inte tillbaka? varför lämnar hon mig? 
Någon skriker, högt gällt. ljudet studsar mot klinkerväggarna. Jag tror det är jag.

Ett håll, ett mörkt hål. ingen botten, ingen nåd. alltid saknad. alltid, alltid saknad efter dig älskade syster. 

Jag älskar dig räcker inte för att beskriva mina känslor för dig, finns inga ord som kan beskriva det. Du var min andra hälft, den älskade systern jag aldrig hade. Min sanna kärlek, min själsfrände, mitt allt. Älskade, älskade syster. Det finns inte en sekund när du inte är hos mig. 

Men nu måste du börja släppa ditt tag om mig, jag behöver låta någon annan helt ta över. Men det förstår du. Du förstod alltid vad jag skulle göra innan jag gjorde det själv. Nu vet du, älskling. Lilla vännen.

vi syns imorgon, då ska du få nya blommor av mig.

Gårdagen var så bra. så underbart bra. Jag kan ju tyvärr inte ta någon ordentlig bild och lägga upp här, men fy satan vad snygg jag var! Jag hade på mig min slimmade höga svarta kjol som slutar mitt på låret, en vit skjorta, mina svarta höga platå pumps och strumpeband. Till det röda läppar och utsläppt hår.

Lånade en bil och körde hem till E, lagade mat och dukade och höll på. Sen precis innan sju när jag visste att han skulle komma hem så släckte jag alla lampor och väntade. 
Hörde nyckeln i låset och väntade tills han hade stigit in i hallen innan jag kastade mig på han och brottade ner han på hall golvet. Kände hans skäggstubb mot mitt nyckelben, hans händer i mitt hår. Skrovlig röst "Jag älskar dig". Bomber och raketer. 

Mat i stearinljusets sken. Dimmig men glad. Mannen går iväg, rotar i en låda och plockar fram ett fyrkantigt paket. Öppnar, där i ligger ett armband med bärnsten han ärvt av sin mamma. Nu är det mitt. Jag har aldrig fått en sån present av en manvän förut. Salta tårar mot sträva läppar. Underbar lycka trumfar dimman. 

Min man lyfter mig, bär mig genom hallen in till sovrummet. Slänger mig så att jag studsar på sängen. Fångar mig, håller mig. 

När jag vaknade i morse så höll han om mig, låg tätt mot honom och kunde höra hur han andas. Gick upp, duschade och kokade kaffe, väckte mannen och så satt vi i soffan och försökte vakna till. Satt fortfarande kvar när han skulle till jobbet, en puss på pannan och han var borta. 

Körde hem bilen till min vän och sen hem till mig, har jobbat på mitt projekt idag sen. 


Jag har fruktansvärt svårt för att lita på och älskar människor, men det är något speciellt med E. Något mycket speciellt håller på att hända här. om jag är dimman så är han fyren. jag vet inte hur jag ska beskriva det. det finns inga ord just nu, jag är bara dimmig och bubblig, bubblig så att det bubblar över.

Nej nu ska jag ut och springa, so long! 

With red lips and a suicide smile

Jag har inte kunnat sova inatt, trots sömnpiller. Ångesten maler i mitt huvud och jag kan inte sluta. sluta tänka. det är som strömmarna när man paddlar forsränning. Dom kommer aldrig att sluta strömma. dom finns där när jag och du har dött. tills isen kommer. min is är medicinen. den förbannade jävla medicinen.

Ibland undrar jag varför just jag skulle utsättas för allt detta, varför just jag? Har jag verkligen förtjänat att må såhär? What could I possibly have done to deserve this? Är jag en dålig människa? Jag har knäckt käkar och skapat blåtiror, men jag har aldrig slagit nån som inte förtjänar det. aldrig sparkat på nån som ligger ner. Aldrig stulit. slagit ner en som försökte råna en gammal man med rullator. Jag har moral. Men jag har inte alltid varit sån här. Ibland blir jag rädd. Rädd för jaget.

Dom tror att jag inte kan känna empati. Jag känner snarare för mycket empati. en ensam pensionär som köper en färdigmåltid och den minsta förpackningen med mjölk får mig att gråta. Jag vill inte att människor ska må dåligt, tror det var så allt började. 
När jag var liten var Mama det viktigaste, jag var tvungen att vara duktig och hjälpa henne. Mama var den enda jag hade och jag skulle vara hennes duktiga flicka. Min Mama är den starkaste personen jag vet, det finns ingen som har klarat så mycket som hon. Jag behöver inte ta hand om henne, har egentligen aldrig behövt det. Därför har jag hittat andra trasiga människor som jag vill laga. Ska alltid försöka laga alla, även om det innebär att jag själv går sönder. Nu har jag hittat E (eller han hittade mig). Jag förväntade  mig ingenting, jag ville inte hitta någon. Men han vill laga mig lika mycket som jag vill laga honom. Det kanske är det ultimata? det vi båda behöver?

Jag vet inte, jag ligger här i sängen och tänker. Tänker på filosofernas ord, lyssnar på thåström. Maler mjöl av mina tankar och mitt intellekt. Utanför snöar det. Kanske är snö också mjöl? Tankemjöl. 

Jag måste ut och springa nu. Det blir en lång runda, behöver det idag. Vägde mig igår med, har gått ner för mycket i vikt. Ska upp till 65 kilo igen. det är där jag ska vara. Allt ska fixas.

Dagen har tillbringats i starka armar, E hade kompledigt så vi passade på att bränna kalorier. Sen brände vi lite fler i löp spåret, sprang runt och hade snöbollskrig. Hem till lägenheten och sen ner en liten sväng på stan. Väl där blev det lunch på Tapas, mycket gott.

Vid 5 så hade jag lite privatträning i karate av min man med brunt bälte. Jävlar vad stryk jag fick, har verkligen lagt av mig. Tävlingsmänniska som jag är blev jag förbannad tillslut, skulle få ner honom en gång. Man är ju smart så jag använde mig av vad moder natur har gett mig, alltså drog jag av mig tröjan och överdrags byxorna och fjantade runt som ett random våp i träningstopp och minishorts. Körde lite improviserad strip teese och smög mig upp bakom honom, drog med armarna upp och ner längs med ryggen och runt om magen. Det gillade han verkligen, ställde mig på tå och nafsade honom på halsen. Kände att han var fullkomligt distraherad. Och han hann inte ens fatta vad som hände innan han låg på mattan. Evelina - E 1-0 (Sen att jag blev fasthållen och kittlad till jag inte stod ut mer spelar ingen roll) 

Efter det var det hem till lägenheten och badet och för att spara vatten så badade vi tillsammans. Varmt vatten, och luta sig mot axeln på E är så sjukt mysigt. Skvalpande och Norah Jones på stereon i badrummet. Underbar dag. Jag var dimmig i huvudet men kände glädjen, det här blir bra. Det kommer att bli riktigt bra.

Jag kan se dig,

Jag har helt tappat lusten för att blogga. Har funderat på att sätta lösenord på den men det kommer nog inte att bli av. 

Har haft en trevlig helg med mina fina vänner P och Ida. Vi har kollat på gamla videofilmer och käkat popcorn. Man borde göra sånt oftare. 

Jag är neutral numera. Känner mig likgiltig inför allt, precis allt. Tom i huvudet. Tur att jag har vänner som tränger sig på, annars hade jag inte träffat någon. Jag orkar ingenting. Orkar inte med E, mama eller att städa. Tillbringar dagarna med att ligga i badkaret eller att supa mig full och kolla på gamla videofilmer. Läser inga bloggar, tömmer inte eposten.

Det finns ett ord som beskriver mig bra just nu. Tom

Hej, nej jag är inget socialfall. Jag har inte ett jävla öre i bidrag. Det enda jag någonsin har fått är studiebidrag när jag pluggade. Jag bor i en lägenhet som jag betalar själv, jag köper mina egna kläder och jag behöver inte pengar från staten.  Så som svar till dig som kommenterade och kallade mig: "En anonym jävla bidragsfitta" så ja jag är anonym, bidrag nej, men jag måste erkänna till att jag har en fitta. vore rätt konstigt annars. 

Nån mer som har problem med detta så kan ni ju säga till. 

Nu blev jag asförbannad, hade tänkt att skriva ett hyfsat långt inlägg men nej nu blir det inte så. Ut och springa blire istället.

Kan inte folk förstå att denna bloggen är till för mig?! Jag skiter i läsarsiffror och vad ni vill läsa. Den enda anledningen till att jag ens har denna är för att kunna minnas, minnas datum och dylikt. Borde fan göra den privat. Orkar inte. Hejdå

Ikea uppe på maddafucking A6 är fan det värsta. Fyfaan, blir helt sinnessjuk av att gå där. Skulle få tag i en soffa men hade glömt var den stog så jag fick gå igenom hela jävla fittgrejen med en massa barnfamiljer där. Sen när jag hade hittat hylljäveln så var den slut i den färgen som jag skulle ha. Jävla fittikea GAAAAH.

Behövde avreagera mig efter det så jag sprang hem, tog mig typ en timme med lite omvägar. Vart hemma lagade lite mat och sen kom E hit. Bråkade med honom och det hela slutade med att jag sov på golvet eftersom soffan är borta. fast det löste sig sen när han kom och hämtade mig och la mig i sängen. 

Vaknade tidigt imorse, borta i huvudet. Ångesten kröp sig på så jag var ute och sprang. Ut i snön, sprang upp och ner för de långa trapporna. Två timmar var jag borta och när jag kom hem så hade E fixat lite frukost. 

Dagen har väl passerat som i en dimma, har badat och suttit på träningscykeln. Lyssnat på Ebba Grön så att grannen har bankat i väggen. Har fortfarande ångest så nu ska jag kolla på Mysteriet på Greveholm, dricka whisky och svälja lite piller. godnatt

Åh, den älskade punkten!

Vaknade för någon timma sen, varit ute och sprungit (och halkat) och nu sitter jag här med en kopp te. Gårdagen var inget speciellt förutom lite boxning på eftermiddagen på klubben. Nu ska j ag dra till A6 och ikea. hej!

Det kryper i mina ben, vill ut och springa. Träna. Sparka. Slå. Bort med överskottsenergin på något sätt. Det börjar alltid krypa i benen på mig när det händer obehagliga saker. 

Mama träffade E idag för första gången. Och det gick väl okej, inte bra men inte så dåligt heller. Hon sa inte så mycket när han var här. Men det kom senare. Det var allt ifrån hans tatueringar till ålderskillnaden och att han säkert håller på med anabola eftersom "han är så stor". Jag bråkar inte med Mama längre men idag var det jävligt nära. Jag har med tatueringar, fler än vad han har, okej att jag har mindre men skitsamma. Två, det skiljer 7 år, han är inte nån gammal farbror direkt, jag är fan 23 år gammal. Och han håller verkligen inte på några jävla droger. Blir så sjukt förbannad, orkade inte skrika något mer efter ett tag. Bara drog innan jag gjorde något jävligt dumt. Nu ringer hon igen. Ska fan inte svara, hon kan fan vänta till imorgon.

Började springa, men det är jävligt jobbigt i stövlar och jeans. Ringde E, berättade vad som hänt och han blev lite upprörd. Men det löste sig sen. Tog en taxi hem till en kompis istället och där satt vi och pimplade drinkar. Whisky och rödvin är fint. Han skulle upp och jobba imorgon så jag fick dra hem till mig igen. Sitter här i dubbelsängen med min bärbara och kollar på Sunes Jul samtidigt som jag skriver detta.

Ska sova ensam igen för första gången sen psykosen, men det kommer nog gå bra. Ska ta och svälja lite piller och sen ska det bli sova av. Hoppas att jag slipper mardrömmarna, behöver få sova en hel natt nu.

Kan inte sluta drömma om ögonen som stirrar på mig från under ytan, allt blod. Blå ögon under rött vatten. Någon skriker, det ringer i öronen. Högt ringande ljud. Försöker få upp från badkaret, ögonen är döda. Ingen puls. Skakar henne i min famn, inget svar. Döda blåa ögon. Ser dom ögonen överallt numera, i allt blått så jämför jag. Detta kommer förfölja mig så länge jag lever. Ingen medicin hjälper mot förlusten av en älskad syster. jag har provat allt.

kan inte sova. drar piller, fast jag inte får blabla. fortsätter dra piller, kan inte sova. har provat allt, springa, sex, piller, pillerp, piller, piller, varm mjölk, läsa, träna, mer piller. nu får jag helt enkelt vara vaken då, eller väcka E så jag har nåt vettigt att syssla med. kan inte skriva gonatt, ska inte sova. men arriverderci

Hemma nu. medicinerna börjar verka. Inte lika paranoid och deppig längre. Går omkring i viloläge känns det som. 

Gör mig iordning för mat hemma hos  E ikväll. Det är fantastiskt egentligen hur nära man kan komma en människa på blott 15 dagar. På söndag ska jag laga Kyckling stoppad med fetaost och min rotfruktsröra med vitlök, till efterrätt blir det hemmagjord glass. För att lilla Mama ska träffa E för första gången och det ska firas. Firas med god mat.

Jag är sjukt snygg ikväll om jag får säga det själv (vilket jag verkligen får). Har på mig hög svart kjol, uppknäppt vit skjorta och mina höga svarta pumps, till det rrrröda läppar. Poor man, he won't know what hit him. Nej nu måste jag bli färdig. hörs imorgon!

Fina fjolliga P, har skrattat något så otroligt, älskar när han kallar mig raring och ser lite lagom gay ut. Även det volangprydda förklädet som han fick i julklapp är helt uunderbart.

Vet inte just nu, dimman lättar men aptiten är inte tillbaka. fina fina E är här och tvångsmatar mig en gång om dagen, fast jag lyckas distrahera honom ibland. Inte så snällt av mig kanske, men jag gillar sex och då tänker jag ha det också. Börjar kunna tänka klart igen nu. Tänker mycket på det som hände för snart sju månader sen. ältar, kan inte släppa. Någon måste betala för det, och det ska vi se till. 

Tog mig till simhallen igår kväll när jag inte kunde sova, simmade ett gammalt pass på 3000 meter. skönt att simma lite. E skulle komma och göra mig sällskap men han var försenad så jag simmade mitt pass och sen skulle jag möta honom vid hoppbassängen. Så går jag igenom tunneln som går dit och då står det ett turkgäng där. går förbi när en lönnfet snubbe med misslyckad mustasch klämmer mig på röven. 
fyfan vad förbannad jag blev, vände mig om, log lite. han trode säkert att jag blev smickrad och skulle börja flörta med han, jävla idiot. tar ett rejält jävla tag om kuken på han och trycker till. Såklart blir han asförbannad och undrade vad jag pysslade med. Kunde knappt hålla tillbaka garvet, sa att eftersom han klämde på mig så tänkte jag klämma tillbaka men att jag hade lite problem att hitta hans kuk. Sen drog jag och träffade E, berättae va jag hade gjort och jag trodde jag skulle vara tvungen att ge honom cpr där ett tag så mkt som han garvade.

sov 16 timmar i natt. har varit tvungen att börjar käka min medicin, antingen får jag komma in till psyket och ta den eller så kommer nån hit. dimman virvlar sig runt tankarna. springer fast jag inte får. springer 4 gånger om dagen just nu. en gång med E, en gång med Ida och två gång i hemlighet. E är en sjukt snäll människa. han vägrar lämna mig i allt det här, just nu fattar jag inte varför. men han lämnar mig inte och det är jag glad för. detta kan bli något. 

hatar att äta just nu. tuggorna bara växer vad jag än gör. lever på vanilj fil just nu. och the med honung. medicinkilona kommer inte kunna bita sig kvar, ligger på normal igen och jag ska aldrig upp mer.

ska dra in till psyktanten nu, mer meds! åh så kul!

just nu orkar jag inte så mycket mer än att andas. Dum spiro, spero går på repeat i skallen på mig. Vill inte träffa någon när jag är såhär. Jag mår inte bra just nu. Verkligen inte bra. jag behöver en paus från allt. hej så länge.

Evelina bad mig fixa detta, hon vill minnas datum och det är ju det denna bloggen är till för. Har inte ens vetat att denna fanns fram till nu, nu klarnar en hel del.

Jag är så fruktansvärt förvirrad. Jag är inte påväg upp, det går bara ner och ner. Denna jävla helvetesresa lämnar mig så fruktansvärt paranoid och förvirrad. Vet av erfarenhet att minsta grej kan putta mig över kanten. Vågar inte göra något, bara springer och lyssnar på musik och andas, andas är viktigt. Har haft Imperiet på högsta volym större delen av dagen. Lyssnar på thåström när han sjunger om döden och kärlek. Funderar och analyser allt. Ser koder i allt, tror att det är meddelanden. Fick en knäpp innan när jag trodde att människor använder mjölkpaket och skickar hemliga koder. Slängde all mjölk i kylen. 
Tror att alla som läser bloggen är säpo, eller ute efter mig. Tror att dom kommer hitta mig. VET att dom bevakar mig.

Vågar inte ringa någon, de lyssnar säkert. vet också att det inte är bra och att det inte ska vara så. Hör saker som inte ska finnas, men jag hör dem ju. då måste de ju finnas? Vill bara skrika och kasta saker. E ringde innan, vågade inte svara. Att skriva hjälper. skriver avskedsbrev till alla. bränner dem och börjar skriva historier om linus loppa och pelle elefanten. detta håller inte, jag måste få hit någon. Måste in nånstans. kan inte vara här. de vet var jag bor. jag tog min medicin innan men vågar inte vara dimmig, måste få tänka. mothäver effekten med andra piller. Pigg och trött omvartannat, men alltid paranoid. vill inte detta. vill bara vara normal, slippa skiten. det är så jävla orättvist detta. varför just jag? jag är stark, men varför jag? jag kanske inte ens är jag, utan någon annan.
jag känner att det är en psykos på g. vill inte förhindra. kanske vaknar jag och är död. någon måste komma hit. någon måste komma hit nu. För fan, något händer, vågar inte. tänk om någon kommer hit när jag är borta? kanske ska man bara försvinna, gömma sig eller dö? jag kommer inte låta de ta mig oskadda. det kommer någon. dom kan se mig med datan igång. klickar på publicera, JAG GÖR INGET OLAGLIGT, sluta leta efter mig.

Var nere på stan igår sen, såg honom. Han gick där med armen om en liten tjej utan jacka, hon såg så kall ut, hon såg ut som jag. Ville varna henne för monstret, men jag kunde inte röra mig, var som fastfrusen i marken. Andedräkten var som rök i luften och jag kände ilskan, hatet. Rent och glödgande hat, är det nån som förtjänar att dö så är det han. Han kom närmare, såg att han såg mig. Såg hans fula äckliga leende, hånet. Såg sedan ärret över pannan och den böjda och missformade näsan. Vet att han inte kan röra mig längre vet att jag är starkare än han, men ändå kände jag skräcken, paniken.

Godmorgon, eller morgon och morgon, god lunch eller något sånt borde det väl fan vara egentligen. 

Natten var inte så bra, när jag gick och la mig var jag så sjukt arg att det var helt omöjligt att sova. På med springskorna och ut i natten med ficklampa i handen. Men för en gångs skull så hjälpte det inte, batteriet dog i ipoden och tystnaden blev nästan kvävande. Hem igen, kände att paranoian var på topp. Vandrade runt i köket, drog ner alla rullgardiner så att det blev mörkt, kröp ihop i en hörna och satt där med basebollträet i handen, visste att kom det någon så skulle jag kunna göra ordentlig skada. 
Kände närvaron från olika människor, både sådana som har betytt mycket men försvunnit och sådana som borde ha försvunnit men finns kvar.
Tänkte först ringa Mama men såg var klockan var och bestämde mig för att inte göra det. Detta skulle jag klara själv. Bet ihop käften, inte skrika, inte göra ett ljud för då skulle de försvinna och jag ville ha kvar dem där. Kändes nästa som systrami var där, nästan som hon var tillbaka. Logiken sa att det är omöjligt men vad skulle jag inte ge för att få ha henne här.  
Satt där, vågade knappt andas, hoppades, längtade efter henne. Ville bara göra henne sällskap, vara hos henne. Höra hennes röst, sitta ute i parken dricka ljummen öl och bara vara. Såklart vet jag ju att det inte går, hon är borta. Och kommer verkligen inte tillbaka. Men saknaden efter henne är enorm. Som ett hål, och jag vet inte vad jag ska göra längre.

Du kan inte skada mig längre, varken fysiskt eller psykiskt. DU RÖR MIG INTE I RYGGEN! Inte med dina fåniga jävla hotbrev eller hot på stan. Din jävla fjant jag hoppas du läser detta, (det är väl antagligen du som är ansvarig för alla jävla kommentarer också), rör du mig eller någon av mina kära igen kommer jag hitta dig och sprätta upp dig som en fucking gris till jul.

Kvällen har inte varit så bra. E. har varit här hela dagen. berättade för honom om borderline bajset, kändes som han borde få veta faktiskt. Han tog det rätt bra med tanke på omständigheterna. Men än är det mycket han inte vet. 
Han vart tvungen att dra hem vid 6 eftersom han skulle jobba. Han äger ett gym så han kan bestämma väldigt mycket tider själv. vilket är bra :) Lite hett sex på det, han är fan drömmannen just nu. 

Ångesten har legat och lurat hela helgen. Bröt ut innan, bara på med springskorna och ut, ut snabbt som fan. Stötte på en vän till rövhålet som jag kände innan. Jag sprang på höger sida av motionsspåret, han byter då sida så att vi är på kollisionskurs. Jag tänker fan inte flytta på mig. aldrig i livet. han flyttade inte på sig. Stannade nära honom. Han är kortare än mig och mindre också, vore jag som han så skulle jag vara riktigt jävla rädd. Plockade ur mina hörlurar.
Så tittade han på mig med sina fula små fiskögon och väste att jag skulle passa mig, akta mig riktigt jävla noga eftersom dom visste var jag bodde och skulle komma och ta mig en vacker dag. Var helt tyst. sen klämde idioten ur sig det värsta han kunde ha sagt. "Vi vet var din kära lill mamma bor" 

Och då klippte jag till, hörde hur näsan krasade. Han föll med en duns i snön, sparkade till han i revbenen. Han stönade till lite. Sa till honom att hota gärna mig, ni är ändå för jävla fega för att våga göra något mot mig. Men att han fan inte ens skulle nämna mama för att då skulle jag döda honom, och det kan du ju lika gärna berätta för ditt rövhål till vän. Lät honom ligga där i snön, vit snö med röda fläckar. Pluggade i hörlurarna igen och fortsatte min runda.

Sitter här nu, har tvättat rent såren på knogarna och tagit en dusch. ångesten ligger och lurar. men den är inte uppe i ytan än. ska dra några sobril nu och sova. Godnatt

Det var ju ett tag sen, men jag har varit minst sagt busy.

Herregud, vad ska man säga om nyår? Galet vart det, helt stört och fruktansvärt roligt.

Drog ju som sagt hem till en vän så fixade han håret på mig. Drog på mig varma strumpbyxor, och en svart fodralklänning. Jävlar vad snygg jag var, på men jackan och ut på äventyr.

Första festen var tråkig, med tråkiga människor. Vi drog vidare och träffade bra människor, som vi sedan drog vidare till fest tre. Drack som vanligt lite för mycket och hade det så jävla underbart roligt. Vid tolvslaget kramade jag min vän, fyrverkerierna smällde och vi blev nersprutade med champagne. Drog vidare till nästa fest, träffade där en ny bekantskap, E. Klockan 8 på morgonen skulle jag vandra hem, men drog till E istället. Och där tillbringade jag dagen i trassliga lakan på golvet, på en stark arm. Behövde det, jävlar vad jag behövde det.
Vaknade när det var mörkt igen, round three. Var kvar natten och ytterligare en dag. 
Fina E, det här kan bli något riktigt bra. Och snygg är han också, mannen.

Tog en taxi hem på lördagskvällen, träningsvärk i hela kroppen. Fick i mig lite mat och gick och la mig.
Halv 12 ringde min Ida som behövde lite sällskap. Hon kom hit och så låg vi i dubbelsängen tillsammans, jag alldeles bubblig, så att det bubblade över. Somnade framåt småtimmarna.

Söndagen började med äggröra och the insvepta i filtar på balkongen. Efter det följde jag henne till jobbet och drog en löprunda. Sprang utan ångest, bara glad. Kom hem, såg hur fruktansvärt äcklig lägenheten va, drog fram dammsugaren, dammade och torkade minsta lilla vrå. Gick och la mig, kunde inte sova. Tillät inte ångesten komma, drog tre piller, svalde med whisky.

Idag måndag, vaknade vid halv 1, hungrig som jag vet inte vad. Upp och trycker i mig tre (!) mackor. kilona kommer nog att sitta ett tag hahaha. Får ett samtal som gör mig väldigt glad. Springer bort till stranden där jag möter snygga E. vi springer en runda tillsammans och sen hem till mig. Vi bestämde oss för att vara goda människor och tänka på miljön. Därför sparade vi på vattnet och duschade tillsammans haha.
Efter det, matlagning som slutade i sex på köksbordet, försökte fortsätta laga mat men blev iväg buren till sängen. Och där har vi tillbringat resterade delen av dagen. 

Han ligger här bredvid och sover, jäkel vad han snarkar. Nu ska jag försöka väcka honom och ha lite roligt innan jag somnar.

Godnatt, vi hörs nog imorgon.