.
Det kryper i mina ben, vill ut och springa. Träna. Sparka. Slå. Bort med överskottsenergin på något sätt. Det börjar alltid krypa i benen på mig när det händer obehagliga saker.
Mama träffade E idag för första gången. Och det gick väl okej, inte bra men inte så dåligt heller. Hon sa inte så mycket när han var här. Men det kom senare. Det var allt ifrån hans tatueringar till ålderskillnaden och att han säkert håller på med anabola eftersom "han är så stor". Jag bråkar inte med Mama längre men idag var det jävligt nära. Jag har med tatueringar, fler än vad han har, okej att jag har mindre men skitsamma. Två, det skiljer 7 år, han är inte nån gammal farbror direkt, jag är fan 23 år gammal. Och han håller verkligen inte på några jävla droger. Blir så sjukt förbannad, orkade inte skrika något mer efter ett tag. Bara drog innan jag gjorde något jävligt dumt. Nu ringer hon igen. Ska fan inte svara, hon kan fan vänta till imorgon.
Började springa, men det är jävligt jobbigt i stövlar och jeans. Ringde E, berättade vad som hänt och han blev lite upprörd. Men det löste sig sen. Tog en taxi hem till en kompis istället och där satt vi och pimplade drinkar. Whisky och rödvin är fint. Han skulle upp och jobba imorgon så jag fick dra hem till mig igen. Sitter här i dubbelsängen med min bärbara och kollar på Sunes Jul samtidigt som jag skriver detta.
Ska sova ensam igen för första gången sen psykosen, men det kommer nog gå bra. Ska ta och svälja lite piller och sen ska det bli sova av. Hoppas att jag slipper mardrömmarna, behöver få sova en hel natt nu.
Kan inte sluta drömma om ögonen som stirrar på mig från under ytan, allt blod. Blå ögon under rött vatten. Någon skriker, det ringer i öronen. Högt ringande ljud. Försöker få upp från badkaret, ögonen är döda. Ingen puls. Skakar henne i min famn, inget svar. Döda blåa ögon. Ser dom ögonen överallt numera, i allt blått så jämför jag. Detta kommer förfölja mig så länge jag lever. Ingen medicin hjälper mot förlusten av en älskad syster. jag har provat allt.
Mama träffade E idag för första gången. Och det gick väl okej, inte bra men inte så dåligt heller. Hon sa inte så mycket när han var här. Men det kom senare. Det var allt ifrån hans tatueringar till ålderskillnaden och att han säkert håller på med anabola eftersom "han är så stor". Jag bråkar inte med Mama längre men idag var det jävligt nära. Jag har med tatueringar, fler än vad han har, okej att jag har mindre men skitsamma. Två, det skiljer 7 år, han är inte nån gammal farbror direkt, jag är fan 23 år gammal. Och han håller verkligen inte på några jävla droger. Blir så sjukt förbannad, orkade inte skrika något mer efter ett tag. Bara drog innan jag gjorde något jävligt dumt. Nu ringer hon igen. Ska fan inte svara, hon kan fan vänta till imorgon.
Började springa, men det är jävligt jobbigt i stövlar och jeans. Ringde E, berättade vad som hänt och han blev lite upprörd. Men det löste sig sen. Tog en taxi hem till en kompis istället och där satt vi och pimplade drinkar. Whisky och rödvin är fint. Han skulle upp och jobba imorgon så jag fick dra hem till mig igen. Sitter här i dubbelsängen med min bärbara och kollar på Sunes Jul samtidigt som jag skriver detta.
Ska sova ensam igen för första gången sen psykosen, men det kommer nog gå bra. Ska ta och svälja lite piller och sen ska det bli sova av. Hoppas att jag slipper mardrömmarna, behöver få sova en hel natt nu.
Kan inte sluta drömma om ögonen som stirrar på mig från under ytan, allt blod. Blå ögon under rött vatten. Någon skriker, det ringer i öronen. Högt ringande ljud. Försöker få upp från badkaret, ögonen är döda. Ingen puls. Skakar henne i min famn, inget svar. Döda blåa ögon. Ser dom ögonen överallt numera, i allt blått så jämför jag. Detta kommer förfölja mig så länge jag lever. Ingen medicin hjälper mot förlusten av en älskad syster. jag har provat allt.
Kommentarer
Trackback
