Aquam Affert

Gårdagen var så bra. så underbart bra. Jag kan ju tyvärr inte ta någon ordentlig bild och lägga upp här, men fy satan vad snygg jag var! Jag hade på mig min slimmade höga svarta kjol som slutar mitt på låret, en vit skjorta, mina svarta höga platå pumps och strumpeband. Till det röda läppar och utsläppt hår.

Lånade en bil och körde hem till E, lagade mat och dukade och höll på. Sen precis innan sju när jag visste att han skulle komma hem så släckte jag alla lampor och väntade. 
Hörde nyckeln i låset och väntade tills han hade stigit in i hallen innan jag kastade mig på han och brottade ner han på hall golvet. Kände hans skäggstubb mot mitt nyckelben, hans händer i mitt hår. Skrovlig röst "Jag älskar dig". Bomber och raketer. 

Mat i stearinljusets sken. Dimmig men glad. Mannen går iväg, rotar i en låda och plockar fram ett fyrkantigt paket. Öppnar, där i ligger ett armband med bärnsten han ärvt av sin mamma. Nu är det mitt. Jag har aldrig fått en sån present av en manvän förut. Salta tårar mot sträva läppar. Underbar lycka trumfar dimman. 

Min man lyfter mig, bär mig genom hallen in till sovrummet. Slänger mig så att jag studsar på sängen. Fångar mig, håller mig. 

När jag vaknade i morse så höll han om mig, låg tätt mot honom och kunde höra hur han andas. Gick upp, duschade och kokade kaffe, väckte mannen och så satt vi i soffan och försökte vakna till. Satt fortfarande kvar när han skulle till jobbet, en puss på pannan och han var borta. 

Körde hem bilen till min vän och sen hem till mig, har jobbat på mitt projekt idag sen. 


Jag har fruktansvärt svårt för att lita på och älskar människor, men det är något speciellt med E. Något mycket speciellt håller på att hända här. om jag är dimman så är han fyren. jag vet inte hur jag ska beskriva det. det finns inga ord just nu, jag är bara dimmig och bubblig, bubblig så att det bubblar över.

Nej nu ska jag ut och springa, so long!