Aquam Affert

(Dålig bild jag vet. Tagen med min blackberry. i halvmörker.)

Hej, jag har inte bloggat på ett tag nu. den nya medicinen funkar än så länge bra. Jag är nästan glad. Bara nästan. saknaden är nåt så fruktansvärt stor. jag vet inte hur jag ska kunna hantera den. vet inte vad jag ska göra.

Helgen var bra. mycket bra. i fredags var vi hemma hos en vän på förfrök och sen drog vi ut på staden. men det var inte så livat så vi drog hem vid 2 tiden. Fast först var vi en sväng på McDonalds. Lämnade E och dom andra där, dom träffade på en massa folk. Var trött och hade ont i fötterna så vi drog i förväg. På vägen hem så träffade vi på ett gäng killar som började kalla oss för horor och andra trevliga saker. Jag tar inte sånt. Inte från någon. Fyra killar. och jag. min vän var full och rädd. Dom tafsade på henne. Hon hade hamnat en bit bakom, jag hade sprungit lite i förväg och skulle fixa något. Minns inte vad. Försökte övertala mig själv. Skulle inte nita jävlarna. Skulle sansa mig.
Så hör jag vännen, hon låter så sjukt rädd. Blir lugn inuti. Tar av mig min fina jacka. Ger den till vän. En knytnäve på näsbenet till killen som stod närmast mig. Blod. rött mot slasket på marken. Lång kille, muskulös. A shot to the baby maker. Bara två kvar, dom är borta vid vännen. Springer. Dom springer med. Vännen är ensam. Bra. Hör hur vännen pratar med E. Töntarna skriker på mig. Förvirring. Vännen  har gått en bit bort. sitter på en parkbänk. Känner igen en av de andra killarna som är kvar. Vi har gått på samma kampsport för några år sen. Vi pucklade på varandra ordentligt en gång efter lite obegåvade kommentarer från hans sida. Han gillade inte det. Jävlar i helvete. Inte bra. Vet att jag kommer få stryk. Ser hur han kommer närmare, blir förbannad. adrenalinet flödar. stark. tänker aldrig ge mig. aldrig. aldrig. aldrig vika ner mig. Får en spark i sidan med kängor på. stålhättor. Får in en träff på adamsäpplet. duckar, hör ljudet när ett revben knäcks. Får in en träff i ansiktet. blodet forsar. Vet inte hur lång tid vi håller på. aldrig aldrig ge upp. blockerar. slag. block. block. sen kommer E. han fäller honom. låter honom ligga. den sista av dom är borta för längesen. E var så jävla förbannad. Han aldrig sett honom så arg innan. Skrek på mig, och jag hade förtjänat det. Ville att jag skulle ha ringt honom. Skrek att jag hade kunnat bli misshandlad åt helvete. Jag vet inte hur jag gjorde det. Minns inte. Adrenalin. Blodet rinner från munnen.

En kompis kör oss till akuten. E tvingade mig. Rätt jävla komiskt egentligen, e med sina blåslagna knogar (från boxningen) och jag med fläskläpp, stukad tumme och tre brutna revben. Fyfan vilka blickar han fick av sjuksköterskorna. Dom trodde han hade slagit mig. Haha

Tog en taxi hem och sov halva lördagen. Hela magen och revbenen var lila/gröna/svarta av blåmärken, Var korkad och hade tummen inuti handen när jag slog till. Det ska man aldrig ha. Stukad tumme är inte kul.

Lördagen tog vi det lugnt. Medicinerade med whisky och Sobril. Fint som snus. 

Söndag. Idag var jag jävligt öm i magen, är gul i kanterna men fortfarnade grön/lila/svart där sparkarna träffade. Fyfan för stålhättor.

E har varit så snäll. Han har dåligt samvete över att han lämnade mig ensam, ännu mer dåligt samvete över att han skrek åt mig. Han borstar mitt hår och håller på. Blir helt galen. Vem är människan jag bor med helt plötsligt? Städar med. Väntar bara på att ett volangprytt förkläde ska åka fram. Haha nej men skämt åsido. Han är jävligt bra, min man. Jävligt bra och underbar. Han ska bara komma över hela dåligt samvete grejen så ska det nog bli bra sen. 

Nu ska jag förföra min man. Skiter i blåmärkena. Det gör inte han tyvärr, han vägrar han sex efter i fredags. Sjukt barnsligt. På med klackarna och nån slampig liten grej, fram med min elektriska vän. Haha är det nåt han inte tål så är det den. 

So long!