run (i'm a natural disaster)
Kom precis ur duschen efter ännu en runda, lite kortare denna gången, bara 6 km. Älskar att springa, känslan av att flyga över marken, utan att behöva tänka på något annat än musiken som dånar ur hörlurarna och nästa steg. Jag tror att den enda gången jag är helt ångestfri är när jag springer.
Min psyktant har försökt övertala mig att dra ner på det lite, men det tror jag inte att jag klarar av. Löpningen är min medicin, mitt sätt att stoppa ångesten. Det sätt som fungerat bäst för mig.
Ska krypa upp i fåtöljen under min filt och lyssna på Johnny Cash innan jag går och lägger mig, kanske blir det ett glas whisky med.
God natt <3
Kommentarer
Postat av: pubes
sv: he tyck ja! så himla avancerat är det ju inte :)
Trackback
