.
Var en liten sväng på psyk innan och skulle prata och göra en massa tester och strunt.
Berättade om bloggen iaf och hon tyckte förvånansvärt nog att det var en bra idé men hon höll med mig om att jag skulle hålla den rätt anonym.
Sen diskuterade vi rädslan och min paranoia, vilket bara har blivit värre och värre sen jag kom ut. Hon ville ge mig mer medicin men jag äter ju fan inte medicinerna som jag redan har så jag sa att jag inte tyckte det var någon bra idé direkt. Blev så sjukt frustrerad på tanten, satt där och nickade men deltog inte längre. Var så sjukt arg så jag fick kämpa för att inte klappa till kärringjäveln.
När det äntligen var slut så sprang jag ytterligare en runda innan jag drog hem. Hemma väntade min mamma som kommit dit med mat åt mig, potatisgratäng och köttbullar.
Fina lilla mamma, livet har gått hårt åt dig. Helt plötsligt såg du gammal ut, har aldrig lagt märke till de där gråa hårstråna innan. Vi satt där och pratade ett tag och drack the. Sen var hon tvungen och gå och hon gav mig en liten kram innan du sprang iväg. Nu sitter jag har och kan inte sitta riktigt stilla, men jag får inte träna mer idag utan att äta har jag bestämt, så nu blir det väl att klämma i sig lite köttbullar.
Kommentarer
Postat av: pelle
Njovars, I-landsproblem är det. Minst sagt.
Men på tal om det, dina problem verkar tvärtemot väldigt mycket mer allvarligare. Allt väl?
Postat av: Emma says style, love & rock and roll.
Kan säkert vara bra och skriva av sig och så!
ang vantarna; min kära farmor har stickat, så förhoppningsvis är de one-of-a-kind ;)
Trackback
