Aquam Affert

Somnade nån timme efter förra inlägget och vaknade efter 4 timmar och trodde han var hemma hos mig, trodde han skulle döda mig denna gången. Gick upp, plockade på mig baseboll träet som jag alltid har i närheten och letade igenom lägenheten. Kunde inte hitta honom men visste att han var där, trodde jag hade missat honom, gått förbi honom, och började om igen. Tappade tidsuppfattningen men höll säkert på i flera timmar.

Vaknade till när det var ljust ute och klockan var säkert 12 ett någonting och hade en fruktansvärd ångest. Drog på mig leggins och springskorna tjocktröja över pyjamasen. Sprang, sprang och sprang.

Häll på i olika omgångar tills det var mörkt ute och jag inte kunde se. Älskade känslan av att vara helt uttröttad med mjölksyra i varenda muskel. Stapplade hem till lägenheten igen utan ångest.

La mig i badkaret med Imperiet på högsta volym på den lilla steron i badrummet.  Paranoid och ångesten började smyga sig på igen. letade i skuggorna efter tecken på att han har varit här. fruktansvärt obehag. tvingade mig upp och in i badrocken, basbollträet i handen och leta i lägenheten.

Kände att jag höll på att falla samman, ringde Ida. Min fina ida, hon kom hit fick i mig lite piller av okänt slag. bäddade ner mig och så sov vi där tillsammans i sängen. när hon är här kan han inte finnas i skuggorna.

Hon vart tvungen att gå imorse, följde henne på vägen med mina vänner springskorna på fötterna. Efter avsked så sprang jag, sprang långt och snabbt och är nu hemma. Ångesten är inte tillbaka än men vad som händer sen återstår att se.