måndag

det är jag som skriver igen. jag ser inget slut på detta. ser inget slut på hålet som jag har hamnat i. kan inte greppa detta just nu. men jag lever. jag andas. men det är knappt. vill ge upp. vill nog dö just nu. kan inte identifiera känslorna jag har. 

E har flyttat hem mig till honom. jag bor här nu. det är nog hans förtjänst att jag överhuvudtaget lever just nu. han tvingar i mig lite mat ibland. denna gången är jag inte ensam.


När är det nog? Hur mycket skit ska jag behöva överleva innan jag får må bra i mer än en månad? hur ska jag någonsin kunna bli frisk när det är såhär? 

Vi var vakna inatt, hade sex. kände mig levande. på ett sätt. grät som en liten unge. han klappade mig på ryggen. lät mig snora ner hans bröstkorg. i owe you everything. everything.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0